Energifrågan har snabbt hamnat i fokus under sommaren och hösten. Vi hör många förslag på hur energitillgång kan öka och energikostnader minska, men det är sällan bioenergin nämns i dessa sammanhang. Detta trots att bioenergin är den vanligaste energikällan i stora delar av Europa, exempelvis Sverige. Att låta skogen stå obrukad, i syfte att öka koldioxidinlagringen kortsiktigt, är just kortsiktigt.
Den samlade volymen virke i Europa lagrar stora mängder kol. En enkel slutsats kan då vara att vi ska låta skogen stå i syfte att öka kolinlagringen ännu mer. Men det är inte så enkelt. Träden upptar inte koldioxid för evigt, vilket innebär att åtgärden är kortsiktig. Med ett hållbart bruk av skogen kan däremot virkets samlade volym öka samtidigt som det kan användas för andra syften och där förbränning är det sista steget.
”Frågan om skogens brukande är en alltför komplex fråga för att låta enskilda direktiv få styra”
Skogens tillväxt ger oss alltså en möjlighet att öka kolinlagringen. Den andra möjligheten är att ersätta material i produkter så att biomassan finns i ett kretslopp under lång tid. Vi brukar skogen främst för de produkter den ger, runt 45 % blir sågade trävaror och cirka 40 % blir massaved – dvs papper, kartong mm. Restprodukterna används för att producera el och värme. Låter vi skogen stå behöver vi ersätta denna förnybara resurs med mer energikrävande material som plast, stål och betong, vilka har en större klimatpåverkan. Ju längre biomassan finns i kretsloppet som en eller flera produkter innan det förbränns, desto bättre. Energikontoren Sydost och Norra Småland har ett samarbete med Linnéuniversitetet, om olika innovativa sätt att förlänga tiden som biomassan befinner sig i produktfasen, innan den slutligen förbränns.
Med den brukade skogen kan vi få virkestillväxt i Europa, och genom att ersätta andra material kan dessutom kolinlagringen öka ytterligare. Tillsammans med avverkningsrester i skogen, som annars skulle avge koldioxid i sin förruttnelse, kan produkterna i sitt sista steg förbrännas för att slutligen agera som en viktig energikälla. Frågan om skogens brukande är en alltför komplex fråga för att låta enskilda direktiv få styra. Här behövs en helhetssyn för att hantera den potential som Europas samlade skogar erbjuder.
