• En ny rapport presenterar en gemensam europeisk vision för en 39 700 km lång vätgasledning i 21 länder
  • Två tredjedelar av nätet bygger på återanvända naturgasledningar, medan det i Sverige huvudsakligen handlar om att bygga nya nät specifikt för vätgas
  • Lägre investeringskostnad per kilometer rörledning jämfört med tidigare beräkningar
  • I Sverige utgår utbyggnaden från nätverk som bygger ihop industrikluster och större städer

Idag presenterar European Hydrogen Backbone-initiativet (EHB) en uppdaterad version av sin vision för en dedikerad infrastruktur för vätgastransport i hela Europa. Koncernen föreslår ett vätgasnät på 39 700 km fram till 2040, med en förväntad ytterligare tillväxt efter 2040. Detta nät förbinder 21 europeiska länder. Visionen som lanserades idag följer EHB-rapporten som publicerades i juli 2020 och skapade uppmärksamhet i hela Europa. Rapporten beskrev ett nätverk på 23 000 km som täcker tio länder.

– Genom en gemensam europeisk vision, som stöttar genomförandet av EU:s vätgasstrategi, visar vi hur vi kan bygga ihop energisystemet för en snabbare dekarbonisering, säger Hans Kreisel, VD Nordion Energi. – I Sverige har vi till exempel industrier inom stål- och gruvnäringen där vätgasen blir avgörande för omställningen.

Två tredjedelar återanvända rörledningar

Ungefär 69 procent av det föreslagna vätgasnätet består av återanvända befintliga naturgasnät. De återstående 31 procenten nybyggda rörledningar behövs för att ansluta nya användare och finns i länder som har små gasnät idag men som har ett stort förväntat framtida behov och utbud av vätgas.

Lägre investeringskostnader per kilometer rörledning

Det stamnät på närmare 40 000 km som man förutser år 2040 kräver en uppskattad total investering på 43-81 miljarder euro. Investeringen per kilometer rörledning är lägre jämfört med förra årets EHB-rapport eftersom den endast inkluderade kostnadsuppskattningar för rörledningar med en diameter på 48 tum, medan denna rapport tar hänsyn till att en stor del av dagens naturgasinfrastruktur och morgondagens vätgasinfrastruktur består av mindre rörledningar (i omkrets). Mindre rörledningar är billigare att återanvända samtidigt som de medför något högre transportkostnader per kilometer. Att transportera väte över 1 000 km skulle i genomsnitt kosta 0,11-0,21 euro per kg vätgas, vilket skulle göra EHB till ett kostnadseffektivt alternativ för långa vätgastransporter.

Stabilt regelverk krävs

De kartor för vätgasinfrastruktur för år 2030, 2035 och 2040 som publiceras idag återspeglar visionen från 23 europeiska ägare av gastransmissionsnät, baserat på deras analys av hur infrastrukturen kan utvecklas för att uppnå målen för minskade koldioxidutsläpp. Det är viktigt att betona att transportvägarna för vätgas och tidslinjerna i kartorna inte är definitivt. Den slutliga utformningen av stamnätet och tidsplanen beror på marknadsvillkoren för vätgas och naturgas och skapandet av ett stabilt regelverk.

Utveckling av vätgasinfrastruktur i Sverige – vision

Det svenska klimatmålet är att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser år 2045. De koldioxidminskningsinsatser som är nödvändiga för att uppnå detta mål är många, och det visionära och ambitiösa scenariot med ett dedikerat vätgastillägg stöder inte bara detta mål, utan gör också hela energisystemet mer robust. Stamnätet för vätgas skulle hjälpa till att överföra energi från norr till söder och skapa ett hållbart, flexibelt och balanserat energisystem.

I slutet av 2020-talet skulle det svenska stamnätet växa fram i kustområdet i sydvästra delen av landet med en koppling till det danska nätet. Industrier inom kemi och petrokemi som ligger i närheten av stamnätet blir pådrivande för vätgasbehovet. Och med tanke på avsaknaden av en parallell ledningsinfrastruktur måste dedikerade vätgasledningar byggas till.

Med hänsyn till Sveriges geografi, terräng och placering av industrikluster börjar det alltså att växa fram ett nät av vätgaskluster, som så småningom kommer att anslutas via regionala nät.

År 2030 förväntas en betydande användning av vätgas i industrier och det totala energibehovet skulle kräva en stor uppskalning av förnybara energikällor och överföringslösningar. Stora landbaserade vindkraftparker, huvudsakligen belägna i glest befolkade områden, och havsbaserade vindkraftparker växer fram över hela landet. Det södra stamnätet sträcker sig norrut inte långt från Stockholmsregionen och knyter samman industrier och städer i södra och mellersta Sverige. I de nordligaste delarna av Sverige bildas ytterligare ett stamnät som är kopplat till det finska stamnätet. Gruv- och stålindustrin, som befinner sig i en omställningsfas, blir de främsta drivkrafterna bakom vätgasbehovet i de nordligaste delarna av landet.

2035 kopplas sedan det södra och det norra stamnätet ihop och bildar en vätekorridor över hela landet, som förbinder stamnäten i Danmark, Sverige och Finland med det europeiska stamnätet för vätgas. Ett nytt nät för transmission av energi från norr till söder skulle bli verklighet. En havsbaserad förbindelse över Bottenviken via en energiö vore en annan möjlig sammankoppling mellan Sverige och Finland.

År 2040 skulle en andra sammankoppling (havsbaserad) från Danmark kunna uppstå via Kattegat, som skulle bli den fjärde möjliga sammankopplingen mot Sverige.