Över hälften av finländarna anser att mer kärnkraft är det bästa sättet att öka elproduktionen, enligt en ny opinionsmätning som rapporteras av Yle. Resultatet kommer samtidigt som Finland bygger sin fortsatta industrielektrifiering på en kombination av kärnkraft, vindkraft och ett förstärkt elnät.
Mer kärnkraft än i dag är det alternativ som får starkast stöd när finländarna får frågan hur landet bäst ska öka sin elproduktion. Över hälften av de svarande anser enligt Yles rapportering att kärnkraft är den främsta vägen framåt.
Opinionsläget speglar en energimarknad där efterfrågan på el väntas fortsätta öka. Datacenter, elektrifierad uppvärmning och nya industrietableringar driver upp behovet av både produktion och nätkapacitet. Fingrid har samtidigt rapporterat om ett kraftigt växande antal anslutningsförfrågningar från elanvändare och producenter.
Kärnkraften har en central roll i Finland
Finland har redan en stor kärnkraftsbas. Anläggningarna i Olkiluoto och Loviisa står för en betydande del av landets elförsörjning, men produktionen varierar över tid beroende på underhåll och driftläge. Den 30 oktober 2026 uppgick den finländska kärnkraftsproduktionen till 1 684 megawatt enligt Fingrids realtidsdata.
Parallellt pågår investeringar för att behålla befintlig kapacitet. Fortum har fått tillstånd att driva de två reaktorerna i Loviisa till och med 2050. Bolaget genomför ett omfattande moderniseringsprogram, där investeringarna beräknas uppgå till omkring en miljard euro. Loviisa producerar normalt omkring tio procent av Finlands el.
Det finländska exemplet visar därmed att diskussionen inte enbart handlar om att bygga nya reaktorer. Förlängd drift, effekthöjningar och modernisering av befintliga anläggningar kan ge elmarknaden ytterligare planerbar produktion utan att hela tillskottet behöver komma från nybyggnation.
Signal till den nordiska marknaden
För Sverige är opinionsmätningen främst en politisk och industriell signal, inte ett direkt besked om den svenska elmarknaden. Finland och Sverige är sammankopplade genom den nordiska elmarknaden, vilket gör att förändringar i produktion, förbrukning och överföringskapacitet påverkar prisbilden över nationsgränserna.
Om Finland lyckas säkra mer planerbar fossilfri el kan det på sikt stärka landets förutsättningar att ta emot elintensiva investeringar och minska känsligheten vid perioder med låg vindkraftsproduktion. Samtidigt kräver nya reaktorer lång ledtid, stora investeringar och fungerande tillstånds- och finansieringsmodeller. Opinionsstöd är därför inte detsamma som att ny kapacitet snabbt kan tas i drift.
Den finska debatten pekar ändå på en bredare nordisk utmaning: när elanvändningen växer behöver energipolitiken hantera både mängden el och dess tillgänglighet vid rätt tid och plats. Där kommer kärnkraft, vindkraft, vattenkraft, flexibilitet och nätutbyggnad att behöva utvecklas parallellt.
