Den senaste veckan har priserna på den europeiska elmarknaden nått höga nivåer. Och i södra Sverige ligger timpriset över 1,90 kr/kWh under måndagskvällen (6 september), vilket är väldigt högt för att vara i september. Vilka mekanismer ligger bakom? Energiföretagen förklarar.
Elprisets utveckling påverkas av många faktorer som inte sällan verkar åt olika håll, men för tillfället verkar alla i samma riktning och har en prishöjande effekt.
Europa: Flera prispåverkande effekter
I skrivande stund är en av de viktigaste orsakerna till de höga priserna låg vindkraftsproduktion. I bilden nedan illustreras den tyska elproduktion under den senaste månaden. Vindkraftsproduktionen (ljusblå och mörkare blå i botten) har varit mycket låg sedan månadsskiftet både till lands och havs.
Källa: Agora Energiewende 2021: Agorameter. Se förstoring här.
Detta innebär att efterfrågan på el, som är i en återhämtande fas efter nedstängningar som en följd av pandemin, måste täckas av annan elproduktion, vilken på kontinenten i stor utsträckning är baserad på fossila bränslen.
Sedan ett par år tillbaka har elproduktionen med naturgas ökat på kontinenten medan kolbaserad produktion minskat. Detta har lett till en ökad efterfrågan på naturgas och därmed ökande priser på gasen, vilket illustreras i diagrammet nedan. I takt med detta har därför elpriset i Tyskland också stigit under det senaste året.
De stigande naturgaspriserna har dock inneburit att kolbaserad elproduktion åter blivit lönsammare och som en följd av detta har även kolpriserna ökat (vilket också framgår av diagrammet).
Ökningen av kolbaserad elproduktion har också bidragit till att priset på utsläppsrätter i Europa har nått rekordhöga nivåer vilket framgår av diagrammet nedan. Priserna har dock även ökat som en följd av förväntningar om en ambitiösare klimatpolitik inom EU i linje med det nyligen aviserade Fit for 55-paketet. Detta omfattar en rad lagstiftningsförslag och politiska initiativ som inte minst påverkar den europeiska utsläppshandeln.
Norden: vattnet är viktigt för prisbildningen
Det nordiska elpriset har en stark samvariation med de europeiska priserna, men tillgången till stora volymer vattenkraft har dock inneburit en ”rabatt” för Norden. Detta illustrerades inte minst under år 2020 då det genomsnittliga systempriset i Norden var 11 öre/kWh, medan motsvarande pris i Tyskland hamnade på 30 öre/kWh.
I fjor var tillgången till vattenkraft mycket stor tack vare goda tillrinningar under året. Så har dock inte fallet varit i år, utan marknaden bedömer att det just nu finns ett underskott i de nordiska vattenmagasinen på ca 15 TWh.
Vanligen talar man mest om vårflodens betydelse för de nordiska elpriserna, men man får inte glömma bort höstregnen i oktober. Under år med låga magasinsnivåer har höstfloden stor betydelse för elpriserna den kommande vintern och egentligen hela det nästkommande året. Bilden nedan visar vattentillgångar och elpriser under 20 års tid.
Begränsningar i det svenska stamnätet leder till olika priser
Ovanstående förklarar hur den generella prisnivån förändrats i Europa och Norden. Sedan år 2011 har Sverige varit uppdelat i fyra elområden vilket innebär att elpriset kan skilja sig åt inom landet. Historiskt sett har skillnaderna varit relativt små och uppstått framför allt i perioder med hög efterfrågan – som på vintern, eller högt utbud – som under vårfloden. Men under de senaste tolv månaderna har prisskillnaderna uppstått även under andra tider på året och dessutom blivit större, vilket illustreras i bilden nedan.
Detta förklaras dels av att elproduktionsanläggningar i södra Sverige har stängts, senast två reaktorer i Ringhals, dels av att Svenska kraftnät har begränsat överföringskapaciteten mellan de olika elområdena, men även till omkringliggande länder. Till en del är detta också en funktion av den minskade produktionskapaciteten i de södra delarna av landet.
Utvecklingen av den tillgängliga överföringskapaciteten mellan elområde Stockholm och elområde Malmö framgår av bilden nedan, där begränsningarna varit störst. Det kan noteras att den tillgängliga kapaciteten paradoxalt nog minskade efter att Sydvästlänken togs i drift strax före vecka 30.
Under den senaste veckan har överföringskapaciteten mellan elområde Sundsvall respektive Stockholm som högst uppgått till 4 800 MW av installerade 7 300 MW. Medan överföringskapaciteten mellan elområde Stockholm respektive Malmö inte överstigit 3 000 MW, vilket är mindre än hälften av den installerade överföringskapaciteten på 6 200 MW. När priserna varit som högst har överföringskapaciteten varit mindre än 2 000 MW.