EU-länderna har fortsatt köpa rysk energi efter invasionen av Ukraina, även om importerna har minskat kraftigt. Enligt EU-kommissionens uppgifter uppgick värdet till omkring 197 miljarder euro mellan mars 2022 och juli 2026.
Europeiska unionen har sedan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 köpt ryska energiprodukter för omkring 197 miljarder euro, motsvarande cirka 209 miljarder dollar. Uppgiften bygger på handelsdata från Eurostat-databasen Comext och avser perioden från mars 2022 till och med juli 2026.
Beloppet är betydligt lägre än den uppskattning på omkring 302 miljarder euro som Rysslands vice premiärminister Alexander Novak nyligen har hänvisat till. Skillnaden speglar sannolikt olika avgränsningar av vilka energiprodukter och handelsflöden som räknas in. EU-kommissionens siffra avser den handel som registrerats i unionens officiella statistik.
Importerna har minskat, men inte upphört
EU:s beroende av rysk energi har reducerats kraftigt sedan 2022. Samtidigt har medlemsländer fortsatt att köpa vissa ryska energiprodukter, bland annat naturgas, flytande naturgas och kärnbränslerelaterade varor. Under 2024 importerade EU omkring 52 miljarder kubikmeter rysk gas, vilket motsvarade cirka 19 procent av unionens gasimport. Samma år importerades även rysk råolja och produkter kopplade till kärnbränslecykeln.
Utvecklingen visar att en snabb politisk ambition att bryta beroendet har varit svårare att genomföra fullt ut i praktiken. Medan oljeimporten har begränsats kraftigt genom sanktioner och alternativa leverantörer har tagit större marknadsandelar, har gas och kärnenergi haft längre och mer komplicerade omställningsprocesser.
Fortsatt fokus på försörjningstrygghet
EU:s REPowerEU-politik har kombinerat minskad rysk import med energieffektivisering, utbyggnad av förnybar energi och ökad import från andra leverantörer. Enligt EU-kommissionen har dessa åtgärder bidragit till att minska unionens årliga gasimport med mer än 60 miljarder kubikmeter mellan 2022 och 2024.
För svensk energimarknad ligger den främsta konsekvensen inte i en direkt exponering mot rysk energi, utan i hur den europeiska omställningen påverkar gaspriser, bränsleflöden och konkurrensen om alternativa leveranser. En fortsatt utfasning kan på sikt minska den geopolitiska risken, men övergången innebär samtidigt att EU behöver säkra tillräcklig importkapacitet, lagringsnivåer och flexibilitet i energisystemet.
EU:s redovisning illustrerar därmed både omfattningen av det tidigare beroendet och att unionens energipolitiska frigörelse från Ryssland ännu inte är helt genomförd.
