En debattör vill att kommuner och Försvarsmakten pausar stöd till nya vindkraftsprojekt tills det är klarlagt om PFAS kan spridas från rotorblad och andra komponenter.
Kommuner bör avstå från att tillstyrka nya vindkraftsprojekt och Försvarsmakten bör begära mer underlag innan myndigheten accepterar etableringar. Det är slutsatsen i ett debattinlägg av Madeleine Staaf Kura från Vindkraftsupplysningen, publicerat i Värmlands Folkblad.
Debattören hänvisar till en ännu inte avslutad europeisk granskning av PFAS, en samlingsbenämning för mycket svårnedbrytbara fluorerade ämnen. Enligt inlägget ingår vindkraftverk i det förslag till PFAS-begränsning som Sverige och fyra andra länder lämnade till EU 2023. Samtidigt, framhålls det, är det inte klarlagt vilka PFAS-ämnen som kan finnas i vindkraftverk eller om ämnen kan spridas när rotorblad slits av väder och vind.
Vill se försiktighetsprincip
Argumentationen bygger på miljöbalkens försiktighetsprincip. I debattinlägget hävdas att exploatörer bör kunna redovisa vilka ämnen som ingår i verken, hur de kan spridas och vilka miljökonsekvenser en sådan spridning skulle kunna få innan tillståndsprocesser går vidare.
Frågan kopplas också till kommunernas ansvar för dricksvattenförsörjningen. PFAS-föroreningar har redan lett till omfattande kostnader för kommuner och VA-bolag. I Halmstad har kommunen och Laholmsbuktens VA krävt Försvarsmakten på 143 miljoner kronor efter föroreningar som kopplats till tidigare brandövningsverksamhet. Två vattenverk har fått PFAS-rening och ett vattenverk har tagits ur drift.
Försvarsmakten redovisade samtidigt kostnader på omkring 135 miljoner kronor under 2025 för undersökning, hantering och sanering av förorenade områden, inklusive PFAS. Myndigheten uppger också att PFAS-baserade släckmedel inte längre används och att arbete pågår med provtagning, rening och andra spridningsbegränsande åtgärder.
Kan påverka etableringstakten
Debattinlägget innebär inte att det är fastställt att vindkraftverk sprider PFAS. Däremot efterlyser skribenten ett tydligare kunskapsunderlag innan kommunala beslut fattas. Ett sådant krav skulle kunna förlänga vissa tillståndsprocesser och öka behovet av materialdata, livscykelanalyser och uppföljning kring framtida demontering och återvinning av rotorblad.
För svensk energimarknad är frågan principiellt viktig. Vindkraften är en central del av den planerade elproduktionsutbyggnaden, medan kommunernas tillstyrkan och Försvarsmaktens synpunkter redan påverkar var nya projekt kan genomföras. Om PFAS-frågan får större tyngd i prövningarna kan det innebära ytterligare krav på projektutvecklare – men också ge kommuner och myndigheter ett mer konkret underlag för att bedöma miljö- och beredskapsrisker.
