Stockholm Exergis anläggning för bio-CCS tar form i Värtahamnen och planeras fånga in upp till 800 000 ton biogen koldioxid per år. Projektet är stort i europeiskt perspektiv, men visar samtidigt hur långt det är kvar innan koldioxidinfångning kan bidra i den skala som krävs.
Bygget av Stockholm Exergis anläggning Beccs Stockholm går in i en ny fas. I Värtahamnen har grundläggningen slutförts och anläggningen börjar resa sig över marknivå. Målet är drift under 2028.
Projektet ska fånga in koldioxid från biobränslen i Värtaverkets kraftvärmeproduktion. Koldioxiden ska därefter kylas och transporteras för permanent geologisk lagring. När anläggningen är fullt utbyggd är den planerad att kunna avskilja upp till 800 000 ton biogen koldioxid per år.
Stockholm Exergi beskriver satsningen som en av världens största anläggningar för bio-CCS och som ett möjligt första steg mot en ny svensk industri för negativa utsläpp. Finansieringen bygger på statligt stöd, EU-medel och försäljning av så kallade permanenta minusutsläpp till företag som vill minska sina nettoutsläpp.
Stort projekt i svensk energisektor
För energibranschen är projektet betydelsefullt av flera skäl. Det kopplar samman fjärrvärmeproduktion, koldioxidinfångning, transport och lagring i en sammanhållen värdekedja. Om tekniken fungerar enligt plan kan den också ge svenska kraftvärmebolag erfarenheter av en process som ännu inte används i stor kommersiell skala.
Samtidigt kräver anläggningen omfattande investeringar och långsiktiga intäkter. Stockholm Exergi har fattat ett investeringsbeslut på omkring 13 miljarder kronor och tilldelats statligt stöd på drygt 20 miljarder kronor, utbetalat över en period på upp till 15 år från det att geologisk lagring inleds. Projektets ekonomi är därmed beroende av både offentlig finansiering och en fungerande marknad för negativa utsläpp.
Begränsad effekt på det globala utsläppsgapet
Även om 800 000 ton är en stor volym i svensk energipolitik är den liten jämfört med världens totala utsläpp. Anläggningen kan därför inte ersätta utsläppsminskningar i industri, transporter eller energisystem. Den kan i stället hantera en del av de utsläpp som är svåra att eliminera helt.
Det är också en central invändning mot att se bio-CCS som en snabb lösning på klimatproblemet. Tekniken kan ge negativa utsläpp först när koldioxiden faktiskt har fångats in och lagrats permanent. Fram till dess återstår tillstånd, byggnation, teknisk driftsättning och etablering av transport- och lagringskedjan.
För svensk del blir Beccs Stockholm därför både ett industriprojekt och ett test av klimatpolitikens genomförandekraft. Om tidplanen håller kan anläggningen ge Sverige en tidig position på marknaden för koldioxidinfångning. Men den långsiktiga klimatnyttan avgörs av driftsäkerhet, verifierad lagring och om fler projekt kan byggas utan att konkurrera ut viktigare åtgärder för direkta utsläppsminskningar.
