Tokyo driver en dubbel linje mot Ryssland: politiskt stöder Japan sanktionerna efter invasionen av Ukraina, men landet behåller samtidigt sina intressen i de ryska olje- och gasprojekten Sakhalin 1 och Sakhalin 2. Energisäkerheten väger fortsatt tungt.
Japans relation till Moskva präglas av en tydlig motsättning. Regeringen har anslutit sig till G7:s sanktioner mot Ryssland och beskriver samtidigt de egna intressena i Sakhalinprojekten som viktiga för landets långsiktiga energiförsörjning. Det gör energin till ett område där Tokyo hittills har valt en mer pragmatisk linje än vad den politiska retoriken annars antyder.
Sakhalin 2, där japanska Mitsui och Mitsubishi har ägarintressen, levererar framför allt flytande naturgas till den asiatiska marknaden. Projektet har därför en särskild betydelse för Japan, som är starkt beroende av importerad energi och saknar en omfattande inhemsk produktion av naturgas. Japanska myndigheter har återkommande framhållit att ett snabbt utträde skulle kunna försvåra den stabila energiförsörjningen.
Sanktioner med undantag
Japan har infört sanktioner mot Ryssland och stöder prisbegränsningar på rysk olja. Samtidigt har USA och andra västländer gett särskilda undantag för transaktioner kopplade till Sakhalin 2, bland annat för leveranser till Japan. Undantagen visar hur energisäkerhet och sanktionspolitik i praktiken har fått vägas mot varandra.
Den japanska hållningen innebär dock inte att Tokyo har återgått till ett bredare ekonomiskt samarbete med Moskva. Japans regering har sagt att nya samarbetsprojekt inte är aktuella så länge Rysslands krig mot Ukraina pågår. Skillnaden går mellan att säkra befintliga leveranser och att bygga ut relationen med nya investeringar.
Begränsad direkt effekt för Sverige
För den svenska energimarknaden är utvecklingen främst relevant genom den globala LNG-marknaden. Om Japan skulle lämna Sakhalin 2 måste landet ersätta volymerna med gas från andra leverantörer. Det kan öka konkurrensen om laster från bland annat USA, Australien och Mellanöstern och därmed påverka prisbilden även i Europa.
Omvänt kan ett fortsatt japanskt beroende bidra till att hålla den regionala handeln med rysk LNG vid liv, trots de politiska motsättningarna. Det förändrar inte Sveriges direkta energipolitik, men illustrerar hur svårt det är för importberoende ekonomier att snabbt bryta med befintliga leveranskedjor.
Japans dilemma är därför inte bara diplomatiskt. Det handlar också om hur långt ett land är berett att gå för att minska ett strategiskt beroende när alternativ energi är dyrare, mer osäker eller kräver nya investeringar i infrastruktur. För Tokyo ligger frågan kvar mellan två mål: att pressa Rysslands intäkter och samtidigt skydda den egna försörjningstryggheten.
