Globalt byggs pumpkraft ut i rekordtakt. Tekniken får samtidigt nya användningsområden när gamla gruvor, bergrum och vattenkraftsanläggningar prövas som storskaliga energilager.
Pumpkraften är på väg in i en ny expansionsfas. Under 2025 tillkom 11,7 gigawatt pumpkraft globalt, den högsta årliga utbyggnaden hittills. Den samlade installerade kapaciteten passerade därmed 200 gigawatt, enligt International Hydropower Association. Samtidigt omfattar den globala projektportföljen omkring 621 gigawatt i olika utvecklingsskeden.
Utbyggnaden drivs av ett elsystem där mer vind- och solkraft skapar ett större behov av flexibilitet. Pumpkraftverk fungerar i praktiken som vattenbatterier: el används för att pumpa vatten till en högre reservoar när tillgången är god och priserna låga. När efterfrågan stiger släpps vattnet tillbaka genom turbiner och producerar el.
Stora lager för längre behov
Till skillnad från batterier är pumpkraft lämpad för att lagra stora energimängder under längre tidsperioder. Anläggningarna kan dessutom bidra med snabb reglering, kapacitet i ansträngda lägen och andra stödtjänster till elsystemet. IEA bedömer att de årliga tillskotten av pumpkraft kan fördubblas till 16,5 gigawatt 2030, i takt med att behovet av långvarig lagring ökar.
Kina står för den klart största delen av den pågående utbyggnaden. Även Europa, USA, Indien och Australien har en växande projektportfölj. I Europa är behovet särskilt kopplat till ökande mängder väderberoende elproduktion och perioder då elnätet behöver mer reglerförmåga.
Gamla anläggningar får ny funktion
Den nya vågen av projekt handlar inte enbart om att bygga två nya dammar i orörd terräng. Utvecklare undersöker också om befintliga vattenkraftverk, gruvor och andra stora underjordiska hålrum kan användas. Nedlagda gruvor kan erbjuda stora nivåskillnader och befintliga schakt, men vattenkvalitet, bergstabilitet och miljörisker måste utredas innan tekniken kan tas i drift.
Det öppnar för en mer cirkulär syn på energiinfrastruktur. Anläggningar som tidigare haft en roll inom gruvdrift, bränslelagring eller konventionell kraftproduktion kan i vissa fall få en ny funktion i ett mer elektrifierat energisystem. Samtidigt är ombyggnad inte automatiskt billigare än nybyggnation. Sanering, tätning, nya tunnlar, pumpar och turbiner kan bli omfattande kostnadsposter.
Sverige har vatten – men få pumpkraftverk
Sverige har goda geografiska förutsättningar genom den befintliga vattenkraften, men pumpkraften har hittills haft en begränsad roll. Det stora svenska pumpkraftverket Juktan i Umeälven stängdes 1996, medan mindre anläggningar finns i norra Värmland. Den svenska vattenkraftens stora magasin har länge gett systemet en betydande lagrings- och reglerförmåga utan behov av pumpning.
Förutsättningarna förändras dock när elanvändningen ökar och ny produktion byggs på andra platser än de stora vattenkraftsmagasinen. Nya pumpkraftprojekt kan därför bli intressanta i delar av landet där överföringskapaciteten är begränsad eller där överskott från vind- och solkraft annars riskerar att gå förlorat.
Den avgörande frågan blir ekonomin. Pumpkraftverk kräver stora investeringar och lång planeringstid, medan intäkterna från elhandel och stödtjänster kan variera. För svenska projekt kommer därför tillståndsprocesser, ersättning för flexibilitet och värdet av ökad försörjningstrygghet att väga tungt. Teknikens snabba globala tillväxt visar att behovet finns – men varje projekt måste fortfarande bära sin egen affär.
