En ettårig studie vid vindkraftsparken Hollandse Kust Zuid i Nederländerna har testat ett system med 16 värmekameror och artificiell intelligens. Resultatet ska ge bättre underlag för bedömningar av fågelrisker till havs.
Ett system med 16 värmekameror har testats på ett havsbaserat vindkraftverk utanför den nederländska Nordsjökusten. Målet har varit att dokumentera fåglars rörelser kring turbinen och fastställa hur ofta kollisioner faktiskt inträffar – något som hittills varit svårt att verifiera till havs.
Studien genomfördes vid Vattenfalls vindkraftspark Hollandse Kust Zuid under omkring ett år och omfattade både vår- och höstflyttningen. Tolv kameror riktades ut från fundamentet för att övervaka området under rotorn, medan fyra kameror riktades uppåt mot rotorområdet. Tillsammans täckte systemet hela området runt turbinen.
Värmekamerorna kombinerades med artificiell intelligens och kunde registrera fågelaktivitet dygnet runt, även vid dimma, regn och andra förhållanden med begränsad sikt. Tekniken gjorde det också möjligt att följa mindre fåglar och fladdermöss, som annars kan vara svåra att upptäcka.
Under de två flyttningsperioderna identifierades två säkerställda fågelkollisioner. Därutöver registrerades en trolig kollision och ett 20-tal möjliga fall. Materialet har analyserats av forskare vid Wageningen University & Research, som också har medverkat i utvärderingen av systemets prestanda.
Bättre data från havet
Vid landbaserade vindkraftverk kan uppföljningar bland annat bygga på sökningar efter döda fåglar. Den metoden fungerar inte på samma sätt till havs, där kvarlevor snabbt försvinner och där det därför länge har funnits begränsat med direkta observationer.
För svenska havsbaserade vindkraftsprojekt kan tekniken på sikt ge ett bättre empiriskt underlag i tillståndsprocesser och kontrollprogram. Det gäller framför allt bedömningar av när, var och under vilka väderförhållanden kollisionsrisken ökar. Studien är dock genomförd vid en specifik park i Nederländerna, och resultaten kan därför inte utan vidare överföras till svenska kust- och havsområden.
Nästa steg blir att samla in mer data från olika platser och förhållanden. En sådan utveckling kan också få betydelse för driften, om framtida system kan koppla fågelaktivitet till tillfälliga åtgärder som ändrad drift eller kortare stopp vid särskilt hög risk. Någon sådan generell driftmodell följer ännu inte av pilotstudien.
