Det är mycket riskabelt, kostsamt och kanske inte ens möjligt att återstarta någon av de avställda reaktorerna vid Ringhals. I stället bör fokus ligga på att utveckla befintlig kärnkraft och skapa förutsättningar för att bygga nya reaktorer. Det skriver Torbjörn Wahlborg, Vattenfalls chef för elproduktion Norden i en debattartikel som publicerades i Dagens Industri den 18 mars.
Large-Screen-72-DPI-Vattenfall_Torbjörn_Wahlborg_191008_01-(3).jpg
Vattenfall har full förståelse för att elkunder önskar en snabb lösning på de tidvis höga elpriserna i framför allt södra Sverige. Som huvudägare till Ringhals kan vi fortsatt konstatera att det varken är en framkomlig eller önskvärd väg att försöka återstarta Ringhals 1. Både Ringhals 1 och Ringhals 2 är permanent avställda och ett försök till återstart, om det ens skulle gå, skulle både kraftigt försena utvecklingen av ny kärnkraft och göra det svårare att förlänga livstiden för de befintliga fem reaktorerna vid Ringhals och Forsmark. Ett försök att återstarta Ringhals 1 skulle ta minst 6-7 år och påverkar därmed inte heller elpriserna i södra Sverige under 2020-talet.
Vattenfall och Uniper fattade 2015 beslut om att stänga Ringhals 1 och Ringhals 2 ett fåtal år tidigare än ursprungligen planerat. Reaktorerna var de minsta och äldsta reaktorerna vid Ringhals och hade en planerad drifttid till 2026 respektive 2025.
Sedan nedläggningsbesluten fattades började underhållsåtgärder och personalplanering att anpassas till den nya drifttiden. Samtidigt påbörjades planeringen av avveckling och rivning av reaktoranläggningarna. Idag har komponenter och rörsystem sköljts med syror för att minska radioaktiviteten, vilket kan påverka materialens egenskaper negativt. Svårersättliga komponenter har avlägsnats ur systemen och sålts till andra kärnkraftverk i bland annat Belgien. Reaktorerna uppfyller heller inte moderna säkerhetskrav för oberoende härdkylning. Simulatorer som krävs för träning av personal har rivits. Fortsatt drift av Ringhals 1 kunde senast ha fattats för omkring fem år sen, men nu har nedmonteringen gått för långt och en stor del av personalen har slutat.
Betydande risker
En återstart av en reaktor har aldrig gjorts tidigare och det är osäkert om Strålsäkerhetsmyndigheten skulle ge tillstånd att återstarta en nedlagd reaktor när nödvändiga åtgärder väl är genomförda. Detta besked skulle komma först efter att investeringarna är gjorda. Det är också osäkert om det går att få tag i de komponenter som behövs till dessa anläggningar, som är från 1970-talet. Vi har heller inte den kritiska bemanning och kompetens som krävs att köra någon av de nedlagda reaktorerna, att utbilda fulltaliga skiftlag för säker drift 24/7 tar flera år.
Med lång erfarenhet av att driva kärnkraftverk är vår bedömning att det skulle ta minst 6-7 år och kosta mångmiljardbelopp att förbereda Ringhals 1 för en eventuell återstart, för att därefter möjligen kunna driva anläggningen i maximalt ytterligare 6-7 år. En skada i reaktortankens bottenplåt på Ringhals 2 omöjliggör i praktiken en återstart av denna reaktor.
Men det är inte bara en fråga om lönsamhet. Risken att vi inte lyckas restaurera anläggningarna så att de kan erhålla tillstånd för återstart är som nämnts betydande. Samtidigt vore det mycket resurskrävande personalmässigt, både för oss som anläggningsägare och för myndigheter att genomföra arbetet, resurser som idag är en bristvara. Dessa personer behövs istället för att planera för ny, modern kärnkraft som under lång tid kan bidra till ett robust elsystem till konkurrenskraftiga produktionskostnader.
Förstudie om små modulära reaktorer
Just därför startade Vattenfall i juni 2022 en förstudie kring att bygga små modulära reaktorer (SMR) vid Ringhals. Förstudien kring SMR vid Ringhals beräknas vara klar i slutet av 2023 och ska undersöka de kommersiella, legala och tekniska förutsättningarna för att bygga små modulära reaktorer vid Ringhals. Kontakter med potentiella leverantörer av SMR-teknik har initierats och inom kort påbörjas fältstudier och markundersökningar vid Ringhals. Om förstudien ger positiva svar på möjligheten att bygga ny kärnkraft i området skulle produktionen kunna starta i början av 2030-talet.
Därutöver fortsätter Vattenfall att investera i de befintliga fem kärnkraftreaktorerna vid Ringhals och Forsmark som normalt producerar mer än 40 TWh el årligen. Vid reaktorn Forsmark 1 pågår en effekthöjning på 100 MW och för reaktorn Forsmark 3 pågår en utredning för en kraftfull effekthöjning uppemot 200 MW, som kan ge ytterligare ett värdefullt tillskott av fossilfri elproduktion motsvarande sammanlagt en tredjedel av en av våra nuvarande reaktorer.
Dessutom har vi inlett arbetet med att se över möjligheterna att förlänga drifttiden med omkring 20 år för Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1, 2 och 3. Dessa reaktorer skulle i så fall kunna drivas vidare in på 2060-talet.
Vår bestämda uppfattning är att det är mycket riskabelt, kostsamt och kanske inte ens möjligt att återstarta någon av de avställda reaktorerna vid Ringhals. I stället bör fokus ligga på att utveckla befintlig kärnkraft och skapa förutsättningar för att bygga nya reaktorer, som kan bidra till att säkerställa en konkurrenskraftig energiförsörjning i Sverige på medellång och längre sikt i takt med att behovet av mer fossilfri elproduktion förväntas stiga när industrier och transportsektorn ska elektrifieras.