Det går snabbt utför för oljelandet Norges ekonomi. Landet är till stora delar lamslaget av smittskyddsåtgärder för att bromsa spridningen av covid-19, men också hårt drabbat av den senaste tidens ras för råoljepriset.
Ett terminskontrakt för leverans av så kallad brentolja i sommar var i veckan nere under 16 dollar per fat. Det är den lägsta prisnivån sedan 1999 och kan jämföras med prisnivåer på över 70 dollar per fat så sent som i januari.
Den dramatiska prisnedgången, som många bedömare tror kan hålla i sig länge, slår stenhårt mot den norska oljeindustrin. Många av sektorns storbolag drar därför just nu i nödbrömsen.
Olje- och gasinvesteringarna i Norge uppgick i fjol till 187,5 miljarder norska kronor. Kring årsskiftet räknade de flesta bedömare med att Norges olje- och gasinvesteringar – som betyder väldigt mycket även för tjänste- och tillverkningssektorn på fastlandet – skulle fortsätta uppåt i år efter fjolårets kraftiga lyft. Men coronapandemin och dess dramatiska effekter på oljemarknaden har nu ryckt undan mattan för alla sådana kalkyler.
”I snitt måste oljepriset ligga på 40 dollar per fat för att norsk oljeindustri ska vara lönsam”, enligt Kjersti Haugland, chefsekonom på den norska storbanken DNB.
”Men det finns projekt i Norge där ”break-even” ligger på 70 dollar per fat, medan det i andra projekt kan ligga kring 20 dollar per fat”, säger hon.
Lönsamhetsproblemen är ett motiv till att många oljebolag nu skrotar stora projekt på löpande band.
Oljebolaget Aker BP har exempelvis sagt att de skär ned investeringarna med 20 procent 2020. Och branschjätten Equinor (tidigare Statoil) drog i veckan ned sin utdelning för första kvartalet med två tredjedelar efter det att bolaget sänkt årets investeringsplaner med cirka 30 miljarder norska kronor.
Men det är inte bara olönsamma projekt som läggs ned, enligt Haugland.
”Kassaflödet, intäkterna, sinar också. Så nu skär många bolag i sektorn ned på allt som går att skära ned på, även lönsamma projekt – helt enkelt för att skydda kassaflödet”, säger hon.
Øystein Dørum, chefsekonom på Næringslivets Hovedorganisasjon (NHO), flaggade i en prognos från i påskas för en nedgång för norska olje- och gasinvesteringar i år på totalt 11 procent.
”Men så tror vi också på en nedgång på 12 procent 2021 och 6 procent 2022. Så sammanlagt blir det en nedgång på 26 procent på tre år”, säger han.
Den här typen av beräkningar är svåra att göra, inte minst i krisskeden. Utfallet avgörs bland annat av när efterfrågan på transporter, handel och industriproduktion vänder uppåt igen efter coronapandemin. Konsultbolaget Rystad Energy räknar med en nedgång för oljeinvesteringarna på 40 procent på tre år.
För norsk ekonomi är hur som helst denna tvärnit för oljeindustrin tung att bära. Norges statistikbyrå räknar med att årets BNP faller 5,5 procent. NHO:s ekonomer tror det blir minus 8,7 procent.
”Detta är det värsta vi har sett sedan 1930-talet, utan tvivel”, säger Øystein Dørum, som jobbat i finanssektorn sedan slutet av 1980-talet.
Norges olje- och gasinvesteringar har stegvis dämpats sedan oljepriskraschen 2014, då oljeindustrin chockades av ett ras för priset på brentolja från drygt 115 dollar till 50 dollar per fat på ett halvår. Investeringsnivån lyfte dock i fjol till motsvarande 6 procent av norsk ekonomi. Det kan jämföras med nästan 9 procent av BNP 2013.
Vad som blir nästa motor i norsk ekonomi, om oljan inte kommer tillbaka, återstår att se.
”Under 2014–2016 var det bostadsinvesteringarna som verkligen lyfte. Men det är väl inte det som ska rädda norsk ekonomi på längre sikt”, säger Kjersti Haugland.
Många politiker och debattörer lyfter fram grön havsteknik som ett möjligt område, där kunskap och kompetens från offshoreverksamheten skulle kunna användas.
”Det pratas om havsbaserad energiproduktion, fiskeanläggningar till havs eller för koldioxidlagring”, säger Haugland.
”Men det finns i dag inget som ekonomiskt kan ersätta oljan, som varit superlönsam – på en nivå som ingen annan industri når upp till”, tillägger hon.
Källa TT