Före sommaren talades det om rekordvärme och vid skrivande stund summerar vi den svenska sommaren med regn och Hans. Tråkigt för badsugna, bra för den hydrologiska balansen och det kommande elpriset.
I våras diskuterade chefsekonomerna högljutt om när styrräntan skulle komma att peaka. För att citera Katrine Kielos-Marçal i DN: ”Min redaktör frågar mig om vad jag tror att den amerikanska centralbanken kommer att göra med räntan framöver. Jag kontrar med att fråga vad han tror om fullmånen i lejonets tecken nästa vecka.”
Prognos är ett fint ord. Det härstammar från grekiskans pro = förut och gnosis = kunskap och syftar till förutspått framtida händelseförlopp. Ju mer osäkra omständigheterna är, desto svårare blir det att göra prognoser.
Säg den människa som alltid lyckas tajma alla börsuppgångar, låga fastprisavtal och semesterveckor med fint väder? Hon finns inte. År 2010 kunde vi läsa om den ryska cirkus-shimpansen Lusha som med klossar fick välja bolag för 250 000 kronor. Hon fick ett bättre resultat än 94% av de ryska börsmäklarna. Inte att glömma femåriga schimpansen, tillika filmstjärnan, Raven i USA. Hon kastade dartpilar på en lista av företag och skapade MonkeyDex, ett index som år 1999 slog över 6 000 professionella traders på Wall Street.
”rörligt är bäst i längden”
Så ska vi lägga ned allt vad prognoser heter för väder, vind och ekonomi? Nej, det är inte min poäng. Det finns fortfarande en mening med att försöka sia om framtiden, men vi behöver ha en ödmjukhet i det hela och insikt i hur pass osäkra prognoserna är. Samtidigt förstår man då logiken med att ”rörligt är bäst i längden”, att det finns vinning i att välja det som svänger – om man har de ekonomiska möjligheterna att lägga undan en peng för att tackla topparna. För det är inte lätt att tajma rätt eller att slå marknaden, att sia bättre än de som dagligen jobbar med att förutspå priser. Även vi som bransch – elhandlare – har haft och har svårt att sia om framtiden. Sedan är frågan om man ser tjusningen i den ovissheten eller om man blir en nagelbitare. Förra vintern var ju närmast en thriller.
Färsk statistik från SCB visar att svenskarna agerar klokt, att allt fler väljer rörligt- och timprisbaserat elavtal när riskpremierna är höga för fastprisavtalen. 67,5% av svenskarna hade det i juli i år (exklusive de knappt 7% som har rörliga anvisningsavtal). Drygt 24%, en fjärdedel av svenskarna, hade förra året i juli fastprisavtal 1-3 år (då lyckligtvis vältajmat med tanke på den kommande energikrisen som inte ens elbolagen med fastprisavtal kunde förutspå…) jämfört med 15% i år.
Det enda vi kan vara säkra på är att vi lever i volatila tider med stora svängningar, i krigstider. Förra hösten blev vi mästare i att skruva ner och spara el. Nu fortsätter vi med det, inte bara för ekonomins skull utan för att det är ett enkelt sätt att leva hållbart. Vi människor är inte mästare på att sia, men på att anpassa oss.
Maria Erdmann, vd GodEl
