Att beskatta koldioxid har länge varit det rekommenderade verktyget för ekonomer för att bromsa klimatförändringarna. År 2019 samarbetade över 5000 ekonomer, inklusive 28 nobelpristagare, med uttalanden som uppmanade beslutsfattare i USA och EU att införa beskattningsmodeller för koldioxidutsläpp. Vad innebär det att utvidga befintliga system för beskattning av koldioxidutsläpp och hur ser det ut med andra metoder för minskning av utsläpp? Här följer en sammanställning av fem möjliga åtgärder som för närvarande diskuteras av ekonomer.
1. Gör kostnaden för koldioxidutsläpp rättvis.
För exakt 30 år sedan, 1991, var Sverige ett av de första länderna som införde en koldioxidskatt. Vid den tiden sågs övergången till att utnyttja marknadsinflytande som en avvikelse från den vanliga politiska strategin för reglering. Under perioden 1990-2018 minskade Sveriges årliga utsläpp av växthusgaser med 27 procent och koldioxidskatten visade ingen märkbar negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten. Trots denna framgång är det endast ett fåtal andra länder som har vidtagit liknande åtgärder för beskattning av koldioxidutsläpp.
Varför inför inte fler länder avgifter för koldioxidutsläpp? Ett stort hinder för genomförandet är den känsliga politiska ekonomin gällande miljöbeskattning. Det finns politiska risker med att väljarna kan bli oroliga då en koldioxidskatt skulle lägga ett högre skattetryck på hushåll med en låg inkomst. För att öka rättvisan och den politiska acceptansen för beskattning av koldioxidutsläpp rekommenderar ekonomer därför att skatteintäkterna ska återbetalas till hushållen som engångsrabatter eller ”utdelningar”, vilket skulle göra det möjligt för låginkomsthushåll att i genomsnitt dra nytta av skattepolitiken.
2. Skapa “klimatklubbar”.
Förutom utmaningarna med politisk acceptans ifrågasätts ”free-ride” kopplad till en koldioxidbeskattning. Eftersom koldioxidutsläpp och klimatförändringar är ett globalt problem rekommenderar ekonomer att även en beskattning av koldioxid borde vara global. ett globalt kolpris. Att öka kostnaden för att använda fossila bränslen kan emellertid minska konkurrenskraften och skapa ett incitament för varje enskilt land att åka snålskjuts och ta del fördelarna med andra länders ansträngningar för att minska utsläppen men inte själv bidra till kostnaderna. Ett sätt att övervinna problemet är att införa gränsjusteringsskatter, eller ”klimatklubbar”. Medlemmarna enas om en lägsta beskattning för koldioxidutsläpp som varje land kommer att införa, och icke-medlemmar straffas med en koldioxidavgift på import. EU överväger för närvarande en sådan skatt som denna på import från länder som inte beskattar koldioxidutsläpp.
3. Skatt på kött.
Hittills har diskussionen om koldioxidutsläpp främst fokuserat på att minska användningen av fossila bränslen och därmed minska koldioxidutsläppen. Men en stor källa till globala utsläpp av växthusgaser kommer från matproduktionen, framför allt utsläpp av metan och lustgas från köttproduktion. En växthusgaskatt på kött i Sverige rekommenderades i en rapportfrån Jordbruksverket med stöd från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) redan 2013. I en nyare studiefrån Naturvårdsverket har ekonomer och forskare vid SLU analyserat effekterna av att införa en sådan livsmedelsskatt i Sverige. Resultaten tyder på att en utvidgning av den nuvarande svenska koldioxidskatten så att det även omfattar livsmedelsprodukter skulle minska utsläppen av växthusgaser från denna sektor med cirka 10 procent. Den största prisökningen skulle bli på nötkött med 18 procent, för andra livsmedelsprodukter skulle det endast bli blygsamma prisförändringar.
4. Subventionera grön teknik.
Om en prisökning på fossila bränslen inte är politiskt hållbar kan en minskning av kostnaderna för koldioxidsnåla alternativ leda till utsläppsminskningar istället. Till exempel har generösa incitament för elfordon funnits i Norge sedan början av 1990-talet, vilket framgångsrikt har ökat andelen elfordon i den totala fordonsflottan.
År 2020 var mer än 50 procent av nyförsäljningen av fordon i Norge batteridrivna fordon. På samma sätt har incitament för att öka utbyggnaden av solenergi väsentligt ökat solens andel i energiproduktion i Europa och USA, vilket snabbt pressat ned produktionskostnaderna för solpaneler. Somliga ekonomer rekommenderar även subventioner för mer obevisad teknik, som till exempel koldioxidavskiljning och lagring (CCS).
5. Hur blir det med kärnkraften?
De första kärnkraftsreaktorerna byggdes på 1950-talet och kärnkraft är idag en stor global energiproduktionskälla med låga koldioxidutsläpp. Men till skillnad mot kostnadsutvecklingen för andra energikällor med låga koldioxidutsläpp, till exempel sol- och vindkraft, har kärnkraften sett en ökande kostandsutveckling. Denna trend är en aning annorlunda då kostnaderna för ny teknik vanligtvis sjunker när den används i större utsträckning. Ekonomer har kopplat detta ovanliga kostnadsmönster till en ökning av den genomsnittliga konstruktionstiden, brist på stordriftsfördelar, få inlärningseffekter och en ökning av säkerhetsföreskrifter. Sammantaget har placeringen och byggnationen av nya reaktorer blivit kostsam och långsam, och kärnkraftens roll som ett effektivt verktyg för att mildra klimatförändringar är fortfarande omtvistat.
Även om den globala utsläppskurvan måste svänga både mer och snabbare, kan en accelererande debatt om dessa fem åtgärder hjälpa till i arbetet mot en global ekonomi utan klimatavtryck.
