När man jobbar inom el- och energibranschen är det omöjligt att någonsin kalla frågan om elförsörjning för inaktuell. Men under vintern kan vi konstatera att både media och samhällsdebatten haft fokus på annat håll.
Sveriges inträde i Nato, krig och konflikt i vårt närområde och världen över, samt stundande val i Europa och USA har alla tagit sin beskärda del av utrymmeskakan. För mig är det dock svårt att inte koppla allt detta tillbaka till el- och energifrågorna. Sveriges inträde i Nato ställer nya krav på elförsörjningen, och krig och konflikt påminner oss om vikten av både självständighet och tillförlitlighet av både produktion och distribution av el. Elförsörjningen som bärande del i det svenska totalförsvaret har accentuerats de senaste åren. De politiker som går segrande ur valen banar vägen för framtidens energipolitiska inriktning, särskilt i en bransch som är lika tydligt reglerad som just elnätsbranschen.
Men mitt i allt som händer i världen presenterade regeringen för några veckor sedan den emotsedda energipolitiska inriktningspropositionen. Denna ska peka ut riktningen för den svenska energipolitiken hela vägen fram till 2045, då målet om netto-nollutsläpp ska vara uppnått. Från såväl Ellevios som branschens håll har vi i under lång tid efterfrågat långsiktiga politiska mål och ett regelverk som håller över mandatperioderna. Det var därför befriande att propositionen förtydligar ett flertal saker vi efterlyst, men även beskriver nya, viktiga inslag i elsystemet för ett bättre rustat Sverige.
Det är tydligt att kopplingen mellan de stora omvärldshändelserna och elförsörjningen jag pratade om inledningsvis även genomsyrar regeringens inriktningsproposition. Utöver de efterfrågade förslagen om tydligare planerings- och leveranssäkerhetsmål förtydligas även elsystemens roll i utvecklingen framåt och hur elsystemets aktörer kommer att få större ansvar än tidigare. NATO-inträdet innebär en uppryckning av totalförsvarsförmågan, inte minst elförsörjningens del av denna. Kriget i Ukraina, södra Sveriges effektbrist och den allt lägre överföringsförmågan mellan Sveriges elprisområden ställer också starkare krav på elförsörjningen både i Sverige och Europa. Propositionen pekar på förmågan till ö-drift, det vill säga möjligheten att driva ett elnät även om det skulle bli isolerat från det övriga nätet. Även dödnätsstart och försvarets behov av robusthet och självförsörjningsförmåga är nya inslag i energisystemet som behövs för att rusta landet för kris och konflikt. Det tydliga utpekandet av ansvar är bra – delat ansvar är ingens ansvar. Sett från min horisont finns det dock fortfarande delar som oroar mig.
”När Svenska kraftnät investerar är det alltså svenska elnätskunder som betalar.”
Otydligheten kring vem som ska betala för de nya, viktiga förmågorna är bekymmersam. I regeringens förslag är man tydlig med vad elsystemets aktörer ska arbeta mot för mål. En närmare beskrivning av hur det ska gå till lyser däremot med sin frånvaro. Historiskt sett har kostnader som ansetts tjäna samhällets kollektiva behov bekostats gemensamt av skattebetalarna, men frågan om vem som betalar den lång rad av nya förmågor i elsystemet lyser med sin frånvaro. I konsekvensanalysen på inriktningspropositionen konstateras att allt detta ska utvecklas inom ramen för dagens elpriser, elnätstariffer eller egna investeringar. För mig är det svårt att tolka det på annat sätt än att kunderna är de som ska stå för kostnaden.
Idag är elnätsfakturorna elnätsbolagens enda källa till inkomst. Men utöver elnätsbolagens egna kostnader och investeringar får elnätskunderna stå för en rad andra kostnader varav energiskatten utgör den största delen av fakturan. Mer än hälften av elnätsfakturan är energiskatt och moms, men trots det kommer ingenting energisystemet eller elnätskunderna till godo. Därtill får elnätskunderna betala för Svenska Kraftnäts kostnader för stamnät och stödtjänster. Det statliga affärsverket tar nämligen betalt av de elnätsföretag som äger de regionala näten. Elnätsföretagen ska sedan inkludera dessa kostnader på fakturan – mellan fem och åtta procent av din elnätsfaktura är Svenska kraftnäts kostnader. När Svenska kraftnät investerar är det alltså svenska elnätskunder som betalar.
En stor börda läggs alltså redan på elnätskunderna. I utformningen av kostnadsfördelningen i elsystemet är det bra att regeringen nu påbörjat ett arbete med att se över både hur riskdelningen för kärnkraft ska se ut och att en bredare översyn av marknadsdesignen utreds. För att förvänta sig att de kostnader som uppstår när kraven på nya förmågor i elsystemet växer också ska bäras av elkonsumenterna är helt enkelt inte realistiskt. En av de främsta utmaningarna för samhällsutvecklingen är att skapa förståelse och acceptans för att omställningen kostar. Det underlättas inte av ytterligare pålagor på elnätskundernas fakturor. Om Sverige rustar för ett stärkt totalförsvar behöver vi utreda hur finansieringen ska se ut, vem som betalar för vad och hur statens beskattning av sektorn fortsatt bör se ut. En ofinansierad plan blir mest en dröm, och enbart drömmar räcker inte för att elektrifiera Sverige.
Johan Lindehag VD på Ellevio
