Trots all vår återvinning ökar avfallsberget. Men det finns en smart lösning för att hantera avfallet – och samtidigt fånga in koldioxid från atmosfären. Nu måste vi göra verklighet av det.

Alldeles nyligen behövde jag köpa en kavaj med kort varsel. Döm om min förvåning när jag läste att merparten av kavajen var tillverkad av återvunna material. Fantastiskt! Och det är inte bara kläderna som blivit bättre. Jag hittar även fler plastförpackningar som är återvunna. Är den cirkulära ekonomin på gång nu?

Sannolikt inte tyvärr. Återvinningen bromsar visserligen behovet av nytt material, men den globala tillväxten äter snabbt ikapp dessa besparingar. Avfallsmängderna fortsätter att öka globalt och inte ens i Sverige ser vi något tydligt trendbrott. Istället fortsätter samhället göra det nästa bästa med avfallet. Om avfallet inte kan undvikas eller materialåtervinnas, så ska det återvinnas till energi.

Svensk energiåtervinning av avfall är världsbäst. Under lång tid har vi utvecklat tekniken för att ta tillvara så mycket som möjligt av energipotentialen, men också byggt avancerad reningsutrustning så att gifter från avfallet inte sprids vidare. Systemet fungerar som en njure för samhället, ganska mycket som avloppsreningsverken också gör. Men det finns en förorening som vi blundat för alldeles för länge för att kunna kalla vår avfallshantering för modern och tidsenlig. Det är så klart koldioxiden jag syftar på.

Nu är det hög tid att ta tag i detta, och vi behöver inte vänta på lösningarna. Norrmännen har byggt förvaringen för koldioxiden och tekniken för att avskilja det från avfallsförbränningens rökgaser är etablerad sedan länge. Det som kvarstår är viljan. I Oslo och Köpenhamn är man redan igång – här finns långt framskridna planer på sk CCS-anläggningar på Klemetsrud respektive Copenhill. När ska svenska avfallsproducenter kräva samma ansvarstagande från de styrande politikerna i frågan?

Jag tror inte att det är kostnaderna som avskräcker. I Oslo räknar man med att det skulle kosta en tvåbarnsfamilj ca 750 NOK mer per år. Jag tror att för få känner till hur billigt det är för oss att ta detta ansvar. Och på samma sätt tror jag inte alla känner till potentialen i lösningen, för det handlar inte bara om att utradera de fossila utsläppen, utan också skapa stora kolsänkor. I Göteborg skulle den biologiska delen av avfallet omvandlas till en kolsänka på ca 300 000 ton koldioxid varje år. Ungefär lika mycket som om hela Göteborg avstod från att köra bil under nästan ett helt år!

Utmaningen ligger i att denna omställning är för stor för någon enskild aktör att driva själv. Därför måste alla vi som ser denna möjlighet, rent av nödvändighet, uppmana våra beslutsfattare att vara en del av denna satsning. Att kombinera koldioxidinfångning med avfallsförbränning är lika nödvändig som att den inte kommer ske av sig själv. För det krävs ditt och mitt engagemang.

Eric Zinn – Hållbarhetschef – Göteborgs Energi